Thursday, February 21, 2008

Chubby

Så i Söndags köpte vi en kompis till Tora. Till skillnad från Tora är hon av fin härkomst. American Shorthair, 4 månader gammal och har enligt familjeträdscertifikatet riktiga legender till förfäder. Föräldrarna heter nåt i stil med Alfons the 3rd of Macedonia och Queen Milklover af Mjauland. Hon är liten och knubbig, även om hon är lika gammal som Tora, är hon hälften så stor, och ser rätt tjock ut. Så vi döpte henne till Chubby. Första dagen tog jag henne till Veterinär och fick reda på att hon har kattherpes och magen full med elaka bakterier, dessutom var hon sen med sin vaccin. Fick massa medicin till magen och ögondroppar för att lindra herpessymptomen. Då hade jag valet att behålla henne, eller återlämna henne till djuraffären för enligt lag får de inte sälja sjuka djur. När jag läste om kattherpes, verkade risken för att Tora också skulle redan blivit smittad ganska stor, och jag vet nog vad de gör med sjuka djur som de fått tillbaks i djuraffärer...
Så jag tog henne tillbaks för att klaga, och affärsägaren sa att "ojoj, detta är första gången nåt sånt nånsin händer vår affär (Yeah right) och hon verkade ju så kry och bla bla". Samtidigt som han pratade gick han runt och fixade med de olika djuren i affären och det var då det slog mig att han aldrig tvättade händerna mellan de olika djuren. I andra djuraffärer bad de oss alltid att skölja händerna med alkohol innan de lät oss röra vid djuren, men i denna affären räckte de bara fram vilket djur vi pekade på och struntade i om vi bar på nåt farligt.
Iallafall, long story short, han gjorde allt för att verka oskyldig, och vi gav honom fakta och sa att de kan förlora sin licens enligt lag om vi klagar hos ministeriet. Då sa han OK, OK, jag tar katten, och betalar tillbaks era pengar, men bara hälften av det. Jag bara, "WTF? vi håller din katt i en dag och lämnar tillbaks den och du dessutom får massa pengar? Det är jättesnyggt. Glöm det. Förresten kom vi inte hit för att lämna tillbaks katten. Vi gör så att vi behåller katten, OCH du betalar tillbaks halva våra pengar." Han visste att han låg illa till, för han sa OK direkt och betalade. Sen bad han oss skriva på en lapp att vi har fått pengar och lovar att inte klaga hos ministeriet att de sålt oss ett sjukt djur. Hur korkad kan man vara egentligen? Vad ska det pappret hjälpa honom när vi ändå klagar? Jaja, vi skrev under pappret och tog hem Chubby the XVII.
Hon är världens sötaste kattunge och är jättetyst och elegant. Har aptit som en varg och leker med allt som rör sig. Hennes svans är jättekort, i motsats till Tora, och är jättejättemjuk, till skillnad från Tora som är mer muskulös. Hon får sin medicin och verkar bli bättre. Sen när hon byggt upp sitt immunförsvar behöver vi inte oroa oss om herpesviruset blir aktiv mer.

Separationsångest

Här är Tora när han satt och deppade för han hade ingen katt att leka med. Vi letade kompis till honom varje dag men de är rätt strikta här, vilket i och för sig är bra. De kollar familjeförhållanden, allergi, hur stort lägenhet man har etc etc. Om man till exempel är par som bor ihop, är chanserna små att man får en katt, för att de tycker att man splittas upp sen och då vill ingen ha katten. Eller om man redan har en kattunge, vill de flesta inte ge sin katt till en. Ibland känns det konstigt. Så varje dag som gick blev vi tröttare och tröttare på att bli dömda av folk, så vi gick till slut till en djuraffär och köpte oss en kitte. Då var det bara en fråga de ställde. "Har ni pengar att betala för att köpa katten?" "Jepp" "Jaha, varsågod, katten är ert"

Hello Kitty

Vi adopterade katter. De är syskon och är 4 månader gamla. Brorsan heter Tora (Betyder Tiger), och syrran Haiji (Betyder loser). De är vanliga Japanska bonnkatter och är jättepigga.
Dock varade inte det länge, för Haiji var bortlovad till en annan familj. Så de separerades efter 2 dagar, vilket fick Tora att bli rätt deppig såklart. Så vi började leta kompis till honom direkt.

Vyer från Hakone

De sista bilderna jag tog innan vi lämnade Hakone. Jättefin dag :)